det här med att gå vidare
Utan att nämna några namn så de är ett ekipage jag sett på lokala tävlingar mycket, redan för tre fyra år sen när jag tävlade Acrobat så tävlade jag mot detta ekipage när jag red LC-LB, vi gick snabbt vidare från dessa klasser upp till LA:4 LAP:1 osv, sen sålde jag honom köpte som sagt en 4 åring som jag långsamt utbildat och nu ligger på LB nivå med, och gissa vad jag ser fortfarande samma ekipage tävla LC-LA mot andra c-ponnyer.
Det kan inte va kul att ligga och skava samma program år ut och år in, jag skulle tröttnat, jag tycker jag tävlat LC-LB alldeles förlänge nu men de beror ju på att jag haft en helt grön ungponny men nu börjar vi äntligen sikta lite högre.
Varför tränar och tävlar vi hästmänniskor? jo för att bli bättre och hur bra är man egentligen när man vinner och placerar sig i lokala LB:er var och varannan helg?
Nu är jag här igen och röjer runt ^^
Det är en intressant tanke, men sen kan man ju vända på det också. Vad gör att man stannar kvar i en nivå och inte går vidare? Ett par saker som är väldigt vanligt med både människor och hästar är att vi ÄSLKAR det som är vant, sådant som vi kan och vi gillar inte otryggheten att gå vidare till nästa nivå, för på nästa nivå är vi "nybörjare" igen.
Sen kan det också vara rädsla kombinerat med bekvämligheten. Att om jag går till nästa nivå kommer vi skämma ut oss, vi kanske får jättedåliga poäng, vi kanske inte klarar det.
Så blir man istället kvar i det trygga välkända som man faktiskt KAN och klarar av. Vissa kanske tycker det är tråkigt (som du och jag, jag vill gärna komma vidare inom det jag håller på med, även om det betyder att man måste lämna det trygga och välbekanta bakom sig, men fördelen är ju att OM det skiter sig på nya nivån kan man backa ett steg och förbereda sig ännu bättre till nästa gång.)
Det finns säkert en mening med allt, och när man börjar vända och vrida på saker och ser dem ur fler perspektiv så blir man själv inte lika irriterad på folk som bara skaver i samma spår år ut och år in ;)