Det har kommit med åren
Jag känner stor press utifrån, speciellt från bloggen och mina bloggläsare. Vissa är värre än andra och vissa är hur himla underbara som helst. Men elaka kommentarer rinner inte av mig längre utan de sätter sig.
det går ju inte alltid bra! Tänk på det, som du gjorde med Acrobat. Man måste försöka. Försöka hela tiden! Du vet, man lär sig av sina misstag.
Vad jag sett, du är en sjukt duktig ryttare. Ibland går det inte bra, bara. Finns ju miljoner anledningar till det. Ibland är det ryttarens fel, men det är bara att träna. Ibland har inte hästen en bra dag, heller.
Bestäm dig för att tävla för dig själv! Att göra bättre och bättre rundor.
Alla som läser din blogg eller står på sidan om banan när du rider är "alltid" duktigare.
Sätt upp mål. Att i början av sept ska jag rida LB på 66% och i slutet av sept ska jag rida på 69%.
Åk runt till lite olika banor och rid fram på ett ställe och rid programmet på annat ställe. Wittvång är superbra!!!
Rid för dig själv och inte för mig eller andra. För mig behöver du inte bevisa något utan det ska du göra för dig själv.
Var positiv, tänk att, oj vad bra ökningarna gick idag. Åk hem sen och träna på det du inte fick så bra % på.
Har han tillräckligt med egen energi inne på banan? Tänk över foderstaten annars. Har han egen energi behöver du inte sitta och driva varje steg utan du kan koncentrera dig på vägar mm.
Good luck! Vi ses
Jag tror att jag talar för ganska många av oss när jag säger att du vi tycker om dig ändå! :) Hur det än går!
jag förstår absolut hur du tänker, och när några känner att dom kan trycka ner dig och säga precis vad dom vill, det enda dom väntar på är att ett dåligt resultat ska komma upp för då har dom makt, tror dom! men egentligen är det tvärt om, dom är i underläge, avensjukan är för stor och dom vet att dom aldrig kommer komma upp i dom högre %ten eller rent av ut och tävla, men dom flesta som är och läser din blogg stöttar dig och finns för dig, även i jobbiga situationer, vi bryr oss inte om du kommer sist på en tävling eller rider på på 50%, det går alltid uppochned med hästar och det är levande djur man vet aldrig vad som kommer hända, men vi blir extra glada när det går bra och man blir placerad är plus i kanten, bry dig inte om någon kommentar, eller vad någon säger tävla och få rutin, visa att du är starkare och att allt går om man bara vill!
jag kan förstå er på lägre nivå att det kan vara jobbigt med att man kan se på equipe vad man har fått för poäng, för oss på högre nivå är det ju inte alls på det viset, då är det okej men vi har dels mer rutin och vana. Men vad jag vill få fram är att du inte ska behöva känna nån som helst press, och gör du det, säg inte att du ska tävla och säg inte var, går det då bra kan man gå ut med det efteråt går det dåligt behöver man inte nämna det, det har funkat för mig när jag tävlade på lägre nivå och hade mer ostadiga resultat, då bygger du upp din självsäkerhet och tillslut fullständigt skiter du i vad folk på nätet har att säga om ett resultat :)
men du är grym! och fortsätt som du gör så kommer ni komma långt du och RB <3
Sånt är skitjobbigt! Var själv med om samma sak i våras på våran första dressyrtävling som inte ens slutade på godkänd procent, det värsta man tänkte på var ju "Vad ska dom andra tycka?" även om det så gäller sina närmaste vänner.
Jag tycker du verkar jätteduktig på det du gör och ser upp till dig! Du kommer helt klart att komma långt och RB också med sin grund han får!
Vad glad jag blir när jag läser alla kloka och fina råd du får av massa andra tjejer här!
Titta på mig, jag sitter här och har under senaste året återhämtat mig från att varit totalt livrädd för att galoppera till att faktiskt jobba med galoppen och har planer på att anmäla mig till en träningstävling på lokala klubben med mitt KALLBLOD! Hallå eller?!
Jag kommer nog aldrig kunna tävla LA, men jag tänker tamigfan försöka ta mig så högt upp jag kan tillsammans med min dunderklump. Jag har inte föutsättningarna, min häst har inte dem heller, just därför känner jag att det är en god anledning till att försöka.
Skit i de andra, rid för din egen skull och din hästs skull. Folk kan bete sig illa och skriva elaka saker, men vet du vad? Du kan blocka folk från att skriva, du kan stänga av kommentarsfunktionerna för folk utan egna inloggningar och allt möjligt.
Sätt er gemensamma framgång först, att ni börjar på en ny nivå, det är naturligt att ni inte är topp 3, eller ens topp 10, MEN därifrån har ni något att bygga på.
Jag kommer vara överlycklig om vår första start innebär att vi håller oss innanför dressyrstaketet, för första gången han var på en dressyrtävling hoppa han staketet, inte bara en gång utan två ^^ gissa om det var pinsamt? även det var min dåvarande medis och inte jag som satt på! *ASG*
Sätt upp rimliga mål, vad är rimligt, att komma in på banan? ja det är rimligt. Att rida programmet? ja det är rimligt, bara konststycket att komma ihåg ett program eller vilken ordning man ska hoppa hindren är en bedrift för mig. Hitta det lilla och allt utöver det är positivt!
Positivt tänkande är bra, "men om jag inte får tillräckligt bra poäng, så har jag iaf tagit mig runt banan och vi startade, vi hoppade inte av innan vår start och vi har nu ett kvitto på vad vi behöver bli bättre på!"
Att tänka i termer som att lyckas/misslyckas är ingen höjdare när man jobbar med sitt självförtroende. Däremot att lyckas och att det gick mindre bra, kommer göra att din inställning till det som inte går så bra som DU VILL inte blir övermäktigt.
Som jag sa innan, ni börjar på en ny nivå, det tar ett tag innan man greppar den nya nivån. När jag var klar med min Level 2 parelli online och freestyle och började titta på vår Level 3 så höll jag på att skita knäck, det var ju massvis med nya skitsvåra grejor! Men nu så är vi så pass klara att vi kan göra våra "prov" i online och freestyle sånär som på lite mer galopparbete både på marken och uppsuttet. Men vi är snart där. Och vet du vad, det är fortfarande skitläskigt! ;)
Och du har redan massor med tävlingserfarenhet på den nivån du rider och tävlar i, du har en finfin ponny som verkar ge dig sitt allt när du ber om det. Med den erfarenheten du har så slipper du brottas med en överdriven nervositet (tror jag) och du vet vad som förväntas inne på banan, men som sagt, det går inte dåligt, det går bara mindre bra!
Heja heja! Ser fram emot att läsa om din o RB's LA-start här i höst! you go girl!