Framtidsdrömmar
Här är jag på min ungponny, som jag faktiskt tagit dit han är idag SJÄLV.
Planen för hösten ser ut såhär. Rida några LC:er och försöka höja oss procentmässigt, får se nu när jag inte tävlat LC sen i vintras/våras om det faktiskt hänt nåt. Ska även debutera LA vilket känns som ett stort kliv. Men mer rutin behövs! Jag är inte ute efter att plocka rosetter på den här nivån, jag vill helst komma så fort som möjligt ifrån dessa lekklasser för att sedan utveckas. Ser ingen vits med att "va bäst i LB" liksom.
Men vi är fortfarande här då min ponny är 7 år, varit ute på kanske 20 tävlingar i hela sitt liv och fortfarande inte riktigt mogen för att gå vidare. Men så fort han är det så gör vi det och vi gör det som ett team!
Jag har också utbildat Zilda helt själv 4 år tills nu, hon var endast grundriden så att säga. Har aldrig haft känslan att ge upp även fast hon är sjukt svår och man måste verkligen rida men jag vet att en vacker dag så kommer allt jobb fram, fast jag har alltid varit en tävlingsmänniska som aldrig ger upp :D
Det är sådär du ska se det hela bruden, jag lyckades få dig att se det med andra ögon ;) Kämpa, kämpa, kämpa! Att utbilda en ponny upp till LB är det svåraste, sen kommer det bara gå framåt i racerfart- och plötsligt står du där med 70% i LA:P1 eller något! :) Du är en av mina favoritbloggar också hörru!
Kram på dig, och säg till om du behöver peppning ;)
Även om det ibland känns jobbigt så är det helt klart värt att kämpa. Den känslan när man ser att hästen har utvecklats och även en själv är fantastiskt. Hoppas och tror absolut att du kommer lyckas :)
Tycker du verkligen har en poäng! Fortsätt kämpa på, hoppet är det sista som överger en och med din målmedvetenhet ser jag inga problem till att ni ska lyckas visa vad ni verkligen går för. :)
Jag vet själv hur det känns när allt går emot en och det känns som man står stilla, likväl hur man själv kan känna att någonting är en enorm seger för sig själv och sin ponny trots att "alla andra" ser det som en "okej ritt" eller ett "okej resultat". Det är bara att bita i det sura äpplet, för den dagen när det verkligen släpper, då är det värt allt slit och det blir värt allt. Än har jag inte helt upplevt den känslan (tävlingsmässigt alltså, på träning däremot har det många gånger fallit helt på sin plats), trots att jag kämpat i tre år, men jag vet att den dagen kommer att komma vacker dag.
Din blogg är bland den bästa bloggen jag läst. Har följt dig länge och tycker verkligen du har gjort ett jätte bra jobb med RB! Ville bara säga det och att jag tycker du är en skit grym person ;)