Ge aldrig upp

2014-12-21 @ 20:00:00 / Vardag
Jag heter Johanna Bergqvist, bloggar annars på www.jbdressage.se, och är född 1995 och bor i Östersund, Jämtland. Jag tänkte berätta lite om min resa med min storhäst och hur Benzinger, som han heter, har utvecklat mig enormt mycket både som ryttare och person.

 
När vi letade en häst hade vi en exakt mall och vi hittade bara en häst som passade in i den mallen och det kändes verkligen så bra på provridningen. När han kom till oss var jag i ridhuset en dag och en tjej säger "han är som en ängel, så otroligt fin." Och visst var han fin min häst. Men efter några månader började han små resa, jag förstod inte varför och vi kollade upp om något som var fel men hittade ingenting. Resningarna blev värre och värre. Till slut kunde jag inte ens korta tyglarna utan att han reste. Jag longerade mest varje dag, jag ville inte ens rida på denna fantastiska häst. Det var där någonstans jag insåg att jag faktiskt var rädd för min egen häst.
 
 
Många tyckte nog att vi köpt en för svår häst och jag hade ju faktiskt valt honom helt själv. Men man kommer till en punkt där man måste bestämma sig och det gjorde jag, tjurig som jag är, så ville jag klara av den här hästen. Så vintern därefter bestod av massvis med träning och vi utvecklades verkligen, men det var långtifrån lätt. I april trillade första kvalet till Msv B in och det gick verkligen bättre och bättre. Men i juni vände allt och det gick verkligen sämre än någonsin. Vi åkte upp till Umeå, det är 80 mil tur och retur. På fredagen blev vi utesluten i båda klasserna på grund av att han reste och jag blev dessutom anmäld till överdomaren som vaktade mig med hököga under hela helgen. I LA fick vi 47%, och jag skämdes verkligen. Ingen ville va på samma framridning som mig. Jag fick höra att jag faktiskt borde åka hem och sluta med det här. Jag fick även höra att det vore bättre om vi dömde ut honom och slaktade honom. Jag kunde inte för mina öron förstå hur någon kunde säga så om min fantastiska häst. Men dom har inte suttit där i ridhuset 7 på morgonen och dansat fram, känt denna fantastiska känsla. Dom har heller inte hanterat honom, sett hur jag lastar honom själv. Det finns inget ont i den här hästen egentligen. Självklart fanns det famnar som öppet stöttade mig, men de elaka orden tog övertaget.

Men jag insåg bara en sak, är konkurrenterna bättre har jag tränat för lite. Så jag åkte hem och tränade ännu mer, la upp en ännu tydligare plan. Självklart har många många tårar trillat ner för min kind, jag har velat ge upp, men nej, jag tänker inte ge upp jag ska visa alla andra att jag visst klarar av det här. Efter massvis med träning under hela sommaren och ett tävlingsuppehåll så på första tävlingen gick vi in och blev placerad i båda Msv C och vi tog också vårat första kval till Msv A. Nästa tävling vann vi Msv B och tog sista kvalet till Msv A. En av mina drömmar har varit att få rida i frack. Nu är fracken beställd och vi tränar piruetter och serier. Allt tack vare, i många andras ögon, "den där jävla hästen." Se så fort allting vände när jag gav mig den på att jag skulle klara det här, men det var inte lätt. Nu trodde jag att allt skulle bli bra, att alla elaka kommentarer skulle försvinna. Men återigen hade jag fel, dom vart bara fler. Någon sa till mig, "det är det där dom kallar den svenska avundsjukan."
 
Oavsett om det går bra eller dåligt i den här sporten så finns det alltid någon som missunnar dig eller är skadeglad. Något min fantastiska häst har lärt mig är att stänga ute allt det där, att faktiskt slå dövörat till. Jag har lärt mig hur jag ska hantera dessa situationer, hur man omvandlar detta till positiv energi. Idag när jag ser dessa personer så känner jag bara hur mitt jävlar anamma växer inom mig. Hur omvandlar man då dessa negativa kommentarer till positiv energi? Det har jag faktiskt inget svar på, jag tror att det är olika för olika individer. Det är något man lär sig, och det är något som Benzinger lärt mig.


Postat av: Erica Svensson

Vilken fin historia =)

2014-12-21 @ 22:58:24 / http://eeckisdonna.blogg.se/
Postat av: Sophie S. Varnäs

Vilken utveckling ni har gjort! Så fina! :)

2014-12-22 @ 00:50:42 / http://tavlingsponnys.horseworld.se
Postat av: Telma

Allt jobb lönar sig! Gud så fin Benzinger är :)

2014-12-22 @ 09:58:46 / http://nattstad.se/telmasopot
Postat av: Alice Persson

Att hästmänniskor alltid ska vara så sjukt avundsjuka och dömande.. varför kan man inte bara önska alla andra lycka till istället för att berätta hur värdelös personen är!?

2014-12-23 @ 11:14:53 / http://aalicepersson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: