Nerver på tävling

2014-12-21 @ 10:00:00 / Vardag

Hej alla Evelinns läsare!
Jag heter Fanny och jag är en av tre som har fått förtroendet att göra ett gästinlägg på denna härliga blogg. Det börjar jag med att tacka Evelinn för!
Det jag tänkte ta upp här är hur nerver kan spöka på tävling, och känslor som kan dyka upp kring det.

 

På hemmaplan under träningar anser man oftast att man sitter på världens finaste häst när man känner hur allting klaffar som det ska och hur bra det går. Man får massor av beröm och fina ord från personer runt omkring som säger att det går bra på tävling om man får in samma ridning på banan. Sådant kan höja självförtroendet något enormt, tro mig, jag vet. Det kan få en person att känna sig starkare och verkligen vilja visa upp vad ekipaget kan tillsammans, innanför det vita staketet. Detta förhöjda självförtroende kan både bli till fördel och nackdel lite senare.

 

När man väl är på plats på tävling kan man självklart bli nervös och spänd. Man kan bli nervös när man ser alla andra hästar som man anser vara mycket finare ens en egna häst, och man kan helt plötsligt börja tänka negativt. Varför? Jo, dels kan det vara den där lilla nervositeten som redan finns. Det kan också vara så att man tappar sitt självförtroende för att man ställer in sig på att man inte har en chans emot de andra då man kanske anser att de är mycket bättre, även fast det kanske inte är så.

 

Nervositet kan ge ilska. Då kanske man går in med en inställning om att ingenting kommer att fungera, och då gör det oftast inte det heller. Ilskan kanske också går ut över hästen, vilket den absolut inte får göra. Man får inte till framridningen och den känslan som man vill, och man hittar inte rätt ridning. Sådant här kan spegla av sig på hästen, lätt. Det kan få din bästa vän spänd inne på banan, och då blir det bara smuts av alltihopa. Är det så vi vill ha det? Jag tror inte det...

 

Detta problem har jag själv jobbat mycket med, mentalt. Mycket tankeverksamhet och tips från tränare och andra runt omkring. Där kan man inte ändra mycket på hästen, utan där sitter det oftast hos ryttaren. Då är det ryttarens egna ansvar att få ordning på problemet, och det kan man göra med hjälp av en mental coach om man inte hittar något annan metod.

 

Sedan har vi problemet som kan uppstå när det går bra på både träning och tävling, tills ett bakslag kommer. Det är här det starka självförtroendet kan bli till nackdel, man kan känna sig okrossbar innan men efter bakslaget känner man sig förstörd.  Då kan man också bli besviken och fundersam på varför det skulle ske när allt har gått så bra. Det kan bero på både miljön, känslor, underlag, humör, ja, många olika faktorer går att finna...
Då kan det också kännas som att man bara vill kasta in handduken och ge upp för gott, man har ingen kraft till att bry sig. Man kanske inte förstår vad som gick fel eller varför, och blir därför ledsen. Då gäller det att hitta tillbaka till det roliga med ridningen, det ska vara kul! Även detta går att få bukt på via den mentala biten då den är väldigt viktig.

 

Vid tävling gäller det att kunna hålla nerverna i styr oavsett resultat. Man får alltid tänka på att ta det lugnt och andas. Själv brukar jag leva efter mottot "Bättre lycka nästa gång" under de stunder jag känner för att ge upp. Jag lovar, det brukar hjälpa!
För att kunna presetera som man vill på banan gäller det verkligen att ha med sig den mentala biten och känna sig säker på sin uppgift. Alla är inte perfekta jämt, inte ens proffsen. Ibland har man svackor som man måste jobba med, och så är det för alla.

 

Den enda tävling där jag har stötit på Evelinn och RB fick jag en känsla av att allt gick väldigt lugnt till. Det kändes som om Evelinn besatt mycket rutin och kunskap om sin häst, och kunde därför göra det bästa av situationen. Det är så det ska gå till, man ska lita på sin häst och vara avslappnad själv.

 

Men självklart så finns det ju ingenting som slår känslan av att nå ett bra resultat, kanske en seger eller att man når ett av sina mål med sin häst. Den känslan kan man leva på länge.....

Att umgås med sin häst/ponny ska stavas LYCKA!

Kram, Fanny




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: