Avundsjuka hör inte hemma i ridsporten

2015-06-04 @ 15:00:00 / Åsikter
Här kommer ett gästinlägg om avundsjukan inom ridsporten. Ett ämne jag snuddat vid förut men som jag inte grävt i något djupare men Julia har gjort det åt mig! Läs hennes kloka tankar och kolla in hennes egna blogg.
 

Jag tänkte ventilera den svenska avundsjukan lite. Hur kommer det sig egentligen att den har grott sig fast så hårt inom ridsporten? Borde vi inte gå ihop, hjälpas åt och stötta varandra när det redan är en så individuell sport som vi håller på med? Det är inte för intet som tilltalsnamnet "hästmänniskor" ofta används i ett nedvärderande syfte. I hur många andra sporter hoppas man att på att sin klubbkompis eller kanske till och med sin lagkamrat ska misslyckas? Inte många, i alla fall inte enligt mina egna erfarenheter. Visst tror jag också att en liten kille som spelar fotboll i en liten klubb är avundsjuk på Zlatan, det skulle jag också vara. Skillnaden är att det sällan går så långt att den lilla killen hoppas på att hans lagkompis ska missa mål, för att han själv ska framstå som lite bättre själv. Anledningen till det är att han förstår att hans lagkamrats prestation kommer gynna hela laget. 
 
Att komma till en tävling och möta tävlande från samma klubb SKA vara roligt! Man ska inte få en klump i magen av att möta dem efter en dålig ritt, då man vet att de känner sig nöjda. Det är ingen rättvis sport som vi håller på med. Vissa får färdiga hästar/ponnyer som de plockar rosett efter rosett med, medan andra får kämpa länge för att nå samma framgång. Men i slutändan handlar det alltid om den träning som man lägger ner, ryttarens vilja och såklart kunskap. Vi får inte heller glömma bort att dressyren dessutom är en bedömningssport. Olika domare tycker olika, liksom vi. Men oavsett om man känner sig orättvist bedömd eller har fått en rättvis bedömning, så är det ingen annan än du som har påverkat just den prestationen som du och din häst just visat upp. Hade du vågat satsa lite mer i ökningen, förberett halten lite bättre, eller helt enkelt övat aningen mer på hemmaplan så hade kanske du också stått på prispallen. Jag tror att all missunnsamhet, avundsjuka och skit-prat grundar sig i ren och skär osäkerhet. Är man trygg i sig själv och litar på det man gör, så behöver man inte trycka ner någon annan för att känna sig nöjd. 
 
Jag har, med handen på hjärtat, tyvärr stött på fruktansvärt mycket skit-prat den senaste tiden, som med all säkerhet grundar sig i ren och skär avundsjuka. Allt ifrån små kommentarer som pikar det jag gör, till att prata bakom min rygg angående val som gäller min häst hör till vardagen. Men det allra värsta måste nog ändå vara när andra människor, ofta vuxna, försöker förstöra för en person. När det går så långt att man hoppas på att någon ska misslyckas så är det enligt mig riktigt, riktigt illa. 
 
I "landet mellanmjölk" ska man passa in i en viss ram. Det är så vårt samhälle ser ut. Ingen får vara bättre än någon annan, då är det dags att tona ner framgångarna lite. Kan man inte förstöra den på så vis så kan man alltid gå ihop i engrupp och öppet tala illa om den personen, i hopp om att kunna "trycka till" den omtalade.  Borde inte ridsporten vara en frizon, där alla kan hjälpas åt och stötta varandra? Alla kan inte älska varandra, men inte behöver man prata skit om varandra för det. Jag lovar att man blir mycket  gladare av att glädjas åt andra, klappa vinnaren på axeln och säga "gud vad bra du gjorde det där", än att hela tiden vara avundsjuk och säga saker som man sedan inte kan stå för.  Att istället skapa sig vänner som man kan byta erfarenheter med, tror jag är ett större framgångskoncept.  Varför inte bli lite extra taggad av att se någon lyckas istället? Vi alla föds med olika möjligheter, livet är inte rättvist. Men om man istället för att lägga sin energi på att kritiskt granska andra, lägger den på att själv bli lycklig så kommer det att kännas mycket bättre. 
Att ha rent mjöl i påsen kommer man alltid längst på, och tänk på att avundsjuka endast är ett redskap som används av en person som känner sig underlägsen dig, ett redskap utan grund som är uttänkt för att komma åt dig.
 
 
Kram
Julia-Saga
 http://nouw.com/jsherhold 
 
 

Att hjälpa varandra

2015-04-11 @ 18:59:00 / Åsikter
Något vi i hästvärlden behöver bli bättre på är att ta hjälp av varandra, det är inte fel att be om hjälp och vi är alldeles för dåliga på det. Som Anna tar hjälp av mig med Queen, jag tar hjälp av Jonna med Rb och Jonna som i sin tur tar hjälp av en annan tjej med sin unghäst. Jag tycker det är jätte bra att Jonna kan få glädje av Rb nu när jag känner mig klar med honom och vill sälja och satsa på storhäst, det är ju extra roligt för henne då som har en unghäst och alla här som har ridit unghäst vet ju hur det kan vara då är det kul att få komma upp på en läromästare och känna att man faktiskt kan rida och precis så känner jag på Queen hon ger mig en fantastisk ridkänsla och gör träningen såå kul!
 
Jag tycker det är bra att man tar hjälp av varandra annars blir det lätt att man hamnar där i sin lilla bubbla och inte kommer någon vart. Tro mig, du vet inte bäst själv för då hade du redan vunnit OS ;)
 
Jag, tjejerna och hästägare i bild
 

Lösdrift eller ej?

2015-02-15 @ 18:14:00 / Åsikter
Nu har vi ett nytt ämne som verkligen är på tapeten här i ridsporten och vad vore jag för bloggare om jag inte sa mitt i frågan? Såklart ska ni få höra åsikter kring Lösdriftsfrågan från mig, en riktigt inbiten dressyrryttare för det är ju oftast våra åsikter som sätter snurr och sprätt i många andras huvud.
 
i alla frågor gäller det att hitta något som passar individen, alla hästar klarar inte att vara ute dygnet runt 365 dagar om året och andra blir helt oxtokiga av att stå på box! Det gäller att lära känna sin häst och förstå alla dens behov. Det är faktiskt vanligt hästvett kan jag tycka. Vi har hittat det som funkar bra för min häst och det gäller att du hittar det som passar din häst. 
Så ni måste förstå att i detta inlägg utgår jag från min häst och hans behov.
 
Men jag skulle aldrig i hela livet sätta min tävlingshäst på lösdrift. 
Det skulle kännas som en stor onödig risk som jag skulle ta, jag vet att han aldrig skulle må bra av att gå ute på natten i kylan och jag hade nog aldrig kunnat sovit gott om natten om jag visste att han stod där ute, i mörkret och frös. Aldrig!
 
Däremot går han ute på natten på sommaren men istället står han inne på dagen mellan 9-17 när det är som varmast och flugorna som värst och det är det som funkar för oss. Så lösdrift är inget alternativ. Men jag förespråkar mycket utevistelse och stora gräs hagar ändå till skillnad från många andra tävlingsryttare så jag tror våra hästar har det rätt bra ändå!
 
 
Våra grannar har dock sina hästar på lösdrift och det verkar ju funka så bra så det är ju kul! De går också i en stor härlig flock. Detta är en ganska härlig bild då man ser hela flocken på sin sida staket och två av våra hästar som ändå vill va nära flocken. härligt!

Bara positivt

2015-01-25 @ 17:09:00 / Åsikter
2015 har ju för ridsporten inneburit många stora förändringar, året känns som ett test år, ett år att testa och spränga alla förutfattade meningar så som att vuxna inte ska rida ponnys och det tänkte jag nu ta upp. Ett ämne som skapat stora debatter runt om i vårat avlånga land och jag kan nog säga att jag de flesta jag mött har varit negativa, att detta är dåligt för vår sport och våra ungdomsryttare. Till alla er som anser detta har jag två frågor. Ett: Var var ni när SVRF la ut en förfrågan flera månader innan beslutet? när dom bad om era åsikter, uppenbarligen var fler ryttare för än mot förslaget.  Två: Hur påverkar detta er som är mot den förhöjda åldern? alla gör väl sina egna val om man vill elitsatsa så rider man inte ponny längre än till 16, det är fritt fram att gå upp som junior precis när man vill.
 
Många förutspådde ju att det skulle bli mindre intresse och mindre antal startande på tävlingar, men var finns logiken i det? Hur kan intresset bli mindre när man öppnar upp och gör möjligheterna större? I min text utgår jag från ponnydressyrens synvinkel och det jag har fått erfara under endast 1 månad av 2015 är att intresset blivit mycket större! Tävlingar har fyllts snabbare än nånsin, en klass i Katrineholm innehöll 25-30 startande och när Mantorp öppnade sin tävling så var 40 anmälda efter 1 timme, det är något jag aldig upplevt under mina 10 år som tävlande ponnyryttare och för mig är det bara positivt.
Nackdelen ligger inte hos våra ryttare utan hos våra arrangörer som får göra mer jobb och det kostar mer att ordna ponnytävlingar nu än då men det har också inneburit att anmälningsavgifterna har höjts nästan med det dubbla. 
 
 
Jag har gjort mitt val och jag vet att jag inte kommer utnyttja den här åldershöjningen utan jag är just nu på mitt 18onde år och ska gå upp på storhäst och det innebär också att jag tävlar mitt sista år som ponnyryttare. Men jag tycker ändå inte att chansen ska tas ifrån alla andra som vill tävla ponny - bland ponnys. 
 
Men vill ni veta vad jag tror? och detta är helt grundat på mina egna tankar och teorier. Ni ska nog inte vara så glada över att ni tros ha flera år kvar på ponny för jag tror att Svenska ridsportsförbundet har en baktanke med denna åldershöjning. Grupp 1 och Grupp 2 kommer finnas i högst ett par år och därefter tror jag att Grupp 2 helt kommer tas bort och att den nya ponnyåldersgränsen blir 16 år precis som i resten av Europa.
Kom ihåg var ni hörde det först ;)

Snälla förbjud grenen

2014-08-31 @ 10:31:00 / Åsikter
Jag tänkte dela med mig av mina åsikter kring en populär gren i hästsammanhang som det också är mycket snack om nu i media på grund av världsmästerskapen.
 
Ingen kan ju undgå alla olyckor som skett i fälttävlan, bara de senaste dagarna har flera ekipage gått om kull, slagit halvt ihjäl sig, hästar har dött!! - det tycker jag är det absolut värsta, att hästar som bara faller ihop som nu under VM efter deras terrängritt, eller dom som dör på banan, som kraschar för olyckligt och får offra sitt liv. Vad fan sysslar vi vi med? eller ska jag säga Ni, ni som håller på med den här sjuka och farliga sporten. Ni utsätter inte bara er själva för enorm fara utan också eran häst, hur vågar man?
 
Anna Hilton och Matrix W gick omkull på det sista vattenhindret.
Svenska Anna Hiltons otäckta vurpa, som tur va gick "bra" som de så fint beskriver det.
 
Jag gillar faktisk iden av att kunna prestera i olika grenar så som fälttävlan egentligen går ut på, det är en vanlig hoppbana, en dressyrdel och sen den här terrängen. Men man borde göra terrängen säkrare, kanske ge hästarna en chans att riva eller så tycker jag att man ska förbjuda terrängritt helt.
 
 
Den här fina hästen - Wild lone dog efter sin terräng ritt, han föll ihop utan orsak. Ryttaren säger (tror) att det inte beror på hans prestation på banan då han kändes pigg, fräsch och med energi kvar efter målgång, men jag känner bara sådär nej.. en häst dör inte bara utan anledning, antingen var någt fel i honom som olyckligtvis inträffade under VM, eller så var det på grund av överanstränging och att han helt enkelt inte pallade mer. Hästen är under obduktion och sålänge dom inte vet svaret så kan man spekulera hur man vill.
 
Men det är inte det enda dödsfallet under terräng.
senast i juni dog 2 ryttare under fälttävlan i Somerset, jätte tragiskt. 
 
Men hästarna då? det är dom jag tycker mest synd om, att ryttarna är så dumma och utövar denna gren helt frivilligt och drar med sig hästarna i det. Det är hemskt! 
 
Terrängtävlan borde förbjudas och det borde skett för länge sen!
 
 
Detta är inte vackert.
 
 

Min åsikt

2014-08-30 @ 20:07:00 / Åsikter
Jag lät ju er tycka till igår angående knoppar, jag visste att inte många skulle tycka som jag, det var faktiskt bara en, Alice, som tyckte så! Men det kommer inte få mig att ändra min åsikt såklart.
 
På Rb och andra mörka hästar tycker jag det är riktigt läckert med vita snoddar, och ett få antal, för det är ju det jag använder. Varför just vita är för att när man tävlar har man ju redan ett tema på vitt, vita ridbyxor, ridhandskar, schabraket, jag har vitt i pannbandet och rb har en vit strumpa, så jag tycker det är jätte fint när snoddarna är fina också! Men det är min åsikt.
 
 
 
Jag tycker inte alls det är snyggt med sydda knoppar, kanske för jag settså många som verkligen inte kan sy! många gör platta och ihoptrycka där man verkligen ser att dom är vikta, jag gillar att rulla flätorna så de blir runda och fina.
 
 
 

Ridlärarrollen

2014-07-17 @ 14:52:00 / Åsikter
Har ställt mig frågan. Vad är jag för en slags tränare? och kommit fram till att jag är en reflekterare. En som som reflekterar av t.ex. efter en hjälp eller en tygelhjälp och jag vill att eleverna förstår vad som händer när man gör en viss sak och hur hästen förändras av en annan. En fråga jag ofta ställer är "kände du vad som hände där" och oftast är svaret Ja. 

Jag har själv varit med om tränare som bara gör si gör så och man aldrig riktigt förstå vad man gör, de säger att de är bra men det känns inte bra, man har fått en övning men aldrig fått det förklarat vad den är bra för. Det är viktigt med tydlighet och beröm. En tränare var så hård mot mig en gång så jag börja gråta och det är inte heller kul såklart och en annan skrek braa braa braa fast det inte ens såg bra ut. En tränare ska inte heller få en att känna sig bäst, man ska visa sina svagheter och den ska hjälpa en på vägen att förbättra dom. Jag är själv en sån som "finrider" på borta träning och när folk ser på vill jag gärna visa upp det bästa, FEL FEL FEL, man tränar ju för att bli bättre eller hur. 
 
Något jag alltid gör när jag tränar ett nytt ekipage eller bara vill stämma av det är att i lugn och ro, i tysthet, granska ekipaget under framjoggingen. Där ser man och man hittar vad som behövs ändras eller justeras. Sen kollar jag alltid av vad är det du vill jobba med, vad behöver ni träna på. Det är väldigt olika från ekipage till ekipage och man kan inte göra samma visa med alla utan det måste bli väldigt individuellt. Jag försöker alltid ha en kommunikation med ryttaren och se så den förstår vad jag menar, kolla så den själv tycker det känns bra och så att den känner sig nöjd. För jag vet själv hur det är att sitta där och inte riktigt våga säga till eller fråga.
 
Får frågan, är det inte svårt att instruera någon vars häst du aldrig ridit? Jo det kan va knepigt, jag vet många tränare som alltid rider hästen innan träning för att få en bild av vad som behöver hjälpas men det känns fel på något sätt. Ett tränat öga borde se detaljerna ändå. Jag vet själv folk som låter sina tränare rida hästarna och "lossa" dom och det tycker jag bara är idiotiskt, visst bra för hästen, men vad tusan lär sig ryttaren av det? Ska den alltid vara i behov av tränaren? Nej det är bara stört löjligt bättre att ha tränaren på marken som kan instruera dig hur du ska lösgöra din häst. Sen att man låter en duktig ryttare rida igenom och känna på ens häst är en annan sak, ibland kan det vara väldigt givande att se sin egna från marken!
 
Det här med att vara dressyrtränare är något jag verkligen vill utveckla för det är så himla kul!
 

Hästmänniskor - ett släkte för sig?

2014-06-12 @ 16:11:00 / Åsikter
Man brukar ju höra att vi hästmänniskor är speciella på ett eller annat sätt och jag ska ju inte ljuga och säga att jag inte stött på en och annan rolig människa, många på ett positivt sätt och många på ett negativt sätt. Det är mycket snack om att ponnymammor är värst, stämmer det? Har träffat väldigt många bra ponnymammor men en del sämre.

Kan dra ett exempel som jag nu i efterhand skrattar lite åt men då stod jag mest som ett frågetecken, detta var när jag jobbade i ett stall som personal och det kommer en elev som kom seent på kvällen när vi egentligen hade slutat men som skulle övernatta för att få träna, så vi hoppar upp och ut i stallet för att välkomna dom och hjälpa dom komma till sin rätta. Ur bilen kliver en jätte snäll tjej som har med sig en super fin häst som vi visar till sin box, hon har med sig sin mamma och pappa som verkade trevliga när de hälsar på oss men det visade sig det motsatta, mamman börjar köra med både sin man och dotter och skälla på dom, det verkade som vad dom än gjorde så var det fel och i det läget så vet man inte riktigt vad man ska göra man försöker bara hålla sig på sin kant. Hon tyckte att sin man var dum i huvudet som hade backat transporten helt fel (såg inte fel ut?) och att hennes dotter inte fatta nånting eller kunde göra nånting själv och va hela tiden på med negativa kommentarer. Sen började hon köra med oss och vi som hade städat hela stallet och två av personalen hade mockat deras box (missförstånd mellan oss haha) och så säger mamman till min stallkompis "hämta kärra och grep, det ligger bajs i boxen" vi ba "vi har mockat idag, det ska inte finnas något" "nä men jag såg bajs, spring iväg nu och hämta grejer flicka lilla" asså vi höll på att garva ihjäl oss, men kunden har alltid rätt som man säger så vi gick och hämta grejer och så mockade vi boxen för en trejde gång, hittade bara 3 bajskluttar, då var mamman nöjd.
 
Jag har även mött en hel del intressanta personer på tävlingar, folk som kommit fram från ingenstans och bara Den där ponnyn kommer inte komma någonstans, andra har sagt att dom skulle vilja köpa hästen rakt av, andra som har snackat skit och när man har konfronterat dom så har inget sagts. Ja vi håller sannerligen på med en spridd sport och det finns många olika slags människor där ute med olika åsikter, det viktigaste är väl att vi accepterar alla och låter alla få va med, det värsta jag vet är oärlighet och skitsnack, vi alla brinner för samma sak så visst borde vi kunna hålla oss till raka puckar.
 
I min nuvarande klubb tycker jag det är bra sammanhållning (iaf på dressyrsidan) och även fast alla ligger på olika nivåer så kan man vara vänner, har inte upplevt någon skitsnack utan alla glädjer sig med varandra och är stöttande. Har tyvärr fått erfara värre klubbar där den samhörigheten inte finns..

Har du fått erfara något exempel på att vi hästmänniskor kan vara minst sagt speciella?

NH?

2014-06-10 @ 13:13:14 / Åsikter
Kommer ni ihåg det här NH dramat som pågick för ett tag sen, det var krig mellan bloggar och åsikter delades från alla synvinkar. Självklart drog jag mitt strå i stacken och sa mitt tycke kring ämnet, rakt och ärligt precis som jag är. Skapade en hel del reaktioner både positiva men också negativa. Det många missuppfattade mig var att jag var emot all typ av NH, varför skulle jag vara det? Jag tycker bara det är löjligt med dom som leker runt utan utrustning bara med rep och ska hålla på och göra massa trick. Det är inte NH.
 
Ärligt talat så har jag själv hållt på mycket med NH med Rb, eftersom han är en ledarhäst och gärna bestämmer över hästar men även människor. Han har alltid viljat hävda sig mot mig och ni vet ju sen tidigare att han knappt varit hanterbar. Så jag har fått jobba han mycket från marken med hjälp av NH eller som jag hellre kallar det - ledarskapsträning, för att visa vem som bestämmer men på hästens språk inte genom våld. Det tycker jag är riktigt natural horsemanship inget annat!
 
 
Nu är Rb en ängel i all slags hantering och det är jätte skönt att ha och göra med, otroligt vilken skillnad det är på honom, han är en helt annan individ och det är tack vare all ledarskapsträning som han äntligen accepterar mig som ledare.  Han kommer till mig när han ser mig i hagen, han följer med mig överallt i alla lägen, han står still och verkligen njuter av att bli borstad och pysslad med och han är verkligen tillfreds med livet, gör mig så glad att se han glad♥
 
 
 

Stamtavlor

2014-06-05 @ 16:19:00 / Åsikter
Nu när vi ändå är inne på stam och stamtavlor så har jag en fråga till er, om ni ska köpa häst tycker ni det då är viktigt att köpa en med bra stamtavla eller kvittar det för er?
 
Jag själv har bara haft hästar med elitstam, vet inte varför om det blivit en slump eller om min mamma tyckt det varit viktigt vid köp av häst. Acrobat hade ju en pappa som gått de högsta klasserna och fått väldigt väldigt bra avkommor, hans mamma var ett diplomsto och hade även hon fina avkommor. Rb's pappa har en lång meritlista på 5 sm guld och flera vinster och placeringar i SM, NM och EM i dressyr. Jag vet inte om det känns som en trygghet att ha en stam att luta sig tillbaka på när man köpet häst, för visst kan det visa sig att avkomman inte alls har samma kvaliteér som sina förfädrar.
 
Rbs pappa med Emelie Brolin på ryggen som jag tränat för flera gånger och som dessutom ridit min ponny.
 
 
Det finns ju många ponnyer som lyckats väldigt långt i sporten som faktiskt inte har någon stam, man undrar ju vilka superföräldrar dom har. 
Själv tycker jag det är väldigt kul med att kolla bak på hans stam och träffa syskon, kusiner och sysslingar till han ute på tävlingar. Man ser ofta stora likheter!
 
Rb och hans bror Molliere
 
Hur tänker ni kring ämnet?

Missnöjd Örebroare

2014-05-16 @ 19:00:00 / Åsikter
Publicierade ju för några dagar sen de nya reglerna för Distriksmästerskapen i Örebro län och reflekterade över att de gjort lite ändringar i klasserna, jag har haft mailkontakt med många efter detta och fått det bekräftat att det inte är något skämt.. Som D-ponny ryttare för att kunna slåss om medaljerna i DM Örebro måste man rida LA:1 och FEI inledande. Samma gäller kat C, men för B ponny ryttare gäller två LB klasser (?!)
För att kunna bli placerad i Dm måste man rida en av ritterna på över 60% står det också klart och tydligt.
 
Alltså jag känner lite bara... va? Hur tänkte distriket här, dom som sitter och bestämmer sånt här. Förlåt uttrycket men är dom helt okunniga inom området eller? Har dom ens tittat på de olika programmen, det är två heeeeeelt olika svårighetsgrader i de olika programmen. En som rider fei kan väl lätt komma och rida en LA medan en som rider LA har ingenting att göra i fei. Nej det här gynnar verkligen inte ponnydressyren i vårat län, dom säger att dom vill "höja standarden" i länet. Ja visst hade man kunnat göra det om vi har några ryttare på den nivån. 
Som det är just nu, har vi två möjligen tre duktiga ryttare i länet som rider dessa klasser(kat. D, C har jag ingen koll på). Hur spännande blir det att låta dom slåss om guld, silver och brons? Däremot har vi många duktiga ekipage som kan gå LA som jag tycker också borde få en chans.
 
Nej en fet diss till dom här reglerna, tycker man kunde ha kvar det lätta DM och svåra DM så har alla en chans att vara med. Skulle jag ställa upp, haha, ja visst jag skulle nog komma över 60% i LA men inte tusan som det är just nu ens komma över 50% Fei. 

Riktigt riktigt tråkigt då tävlingarna går på Örsta Kulle som jag tycker är en super bra anläggning, gillar enormt mycket att tävla där och DM är ju en spänning bara det att vara med i och det vore ju kul att ha en chans att få titeln.
 
 
 

Att gå vidare

2014-05-01 @ 09:33:00 / Åsikter
HÄR hittar ni mitt inlägg där ni kan skriva något ni vill att jag uttrycker mina åsikter om. Denna ide kom ifrån Anonym och jag tänkte att istället för att svara på allt kort i ett inlägg så går jag in lite mer på djupet på alla och svarar med grundligt.
 Kom ihåg att det här är mina åsikter och det är jag som tycker såhär, ni behöver inte ha samma åsikt och det betyder inte att någons är rätt eller fel.

Evelinn, vad tycker du om... Ryttare som rider är på samma nivå år efter år och inte går upp i klasserna?
 

ååh haha denna gillar jag! men vill bara tilläga i frågan, ryttare som år efter år rider på samma nivå på bra procent (65-70 och uppåt) i t.ex. LC-LB borde gå vidare.. Är man på den nivån och har svårt att komma upp i bra procent så får man va kvar där tills man känner sig nöjd. Menar inte heller unghästar som behöver rutin på tävlingsbanan innan dom kan avancera utan nu menar vi folk som bara är ute efter att plocka placeringar.
 
Jag ser inget positivt med det? varför vill man ligga och tävla och vinna flera LB:er, vi som tävlar vårat högsta mål är väl inte att bara komma till LB (eller?) utan det är en grund att stå på, inget som är meningen att ligga på i flera år. 
 
Jag har ett prakt exempel på detta och nu är jag 100% seriös. När jag börja tävla Acrobat min c ponny som då var 6år så började vi på LC och sen LB vi red på okej procent varje gång och det kändes bra, då las ibland kategorierna ihop och vi fick tävla mot Dponnys vilket kunde bli lite svårare. Där var det en tjej och sin ponny som tävlade mot oss som alltid vann LC klasserna på 70% och liksom var jätte duktig tycke jag då. jag tävla acrobat tills han blev 8 upp till och med LA P:1 innan jag sålde han och skaffa mig rb, då började jag om, och fick utbilda honom och lära han svänga höger vänster, gas och broms. Tog typ ett halv år innan vi var ute på tävlingsbanan bland dponnyer. Nu har vi tävlat i snart tre år och jag möter fortfarande samma tjej på tävlingarna fast i LA som jag mötte på min c ponny för 5 år sedan!! Däremot slår jag henne nu ;)
 
Vad tycker ni om det?
 

Nu vet jag att nån dryg kommer slänga ur sig "ah men det är ju precis vad du gör, tävlar på samma nivå år efter år" blabla ect. Ah men tänk då en gång till! Visst jag tävla LC ett år, LB året efter och nu är vi uppe på LA. och inte har vi haft några super framgångar? Förra våren fick vi en kaosartad ritt på 52 jäävla % där Rb var helt vild och mer i luften än på marken men nu i våras red vi hem 68% i samma program. Kunde inte gått vidare när det gick så dåligt, eller hur? Och nu har det äntligen börjat vända och vi börjar få betalt för all slit, det är även nu vi avancerar uppåt mot LA, vi är anmälda till Lag 13 debut och vi börjar äntligen komma till ridning. Det är det som är baksidan med att skaffa en unghäst och eftersom jag bara haft unghästar så kan de ha gått lite trögt för mig men jag tror kunniga människor förstår det.
 
 

Betthysteri

2014-04-29 @ 18:24:00 / Åsikter
 
Denna hysteri kring bett. Mest "NH folk" känns det som som kastar skit över det ämnet och inte minst kastar skit för användarna av bettet, dvs största delen av hästbefolkningen. Kollar runt lite på bloggar och hittar ord som "djurplågare" för att man använder sig utav ett bett, herregud, det kan inte få mig att inte reagera.
 
Absolut finns det dom som använder bett på ett felaktigt sätt, tänker inte stötta dom alls. Men om man kan rida och kan använda det på rätt sätt dvs med en mjuk och följsam hand, då ser jag inget fel i det. Och JA jag har sett diverse blogginlägg och youtubefilmer om bettets inverkan i hästen så jag har koll på läget, men jag ser fortfarande inget fel i det OM man använder det rätt.
 
Tror ni seriöst allvarligt talat att alla hästar fungerar utan bett? att alla fungerar att rida med "NH tänk"? Jag har sett en heeeeel del speciella hästar i mitt liv, när jag jobbat som jag gjort i 4 olika stall och ute på tävlingar. Jag tror verkligen inte på att alla hästar går att rida så. Däremot förespråkar jag inte att sätta in ett skarpare bett på en häst för det löser inte heller något, skulle aldrig i livet sätta in ett pessoa i Rbs mun utan jag kör traditionella tränsbettet för det fungerar bra för oss, det är väl huvudsaken?
 
Vad är eran åsikt om bett? 
 
 

Att ha en unghäst som förstahäst?

2014-04-28 @ 15:52:00 / Åsikter
HÄR hittar ni mitt inlägg där ni kan skriva något ni vill att jag uttrycker mina åsikter om. Denna ide kom ifrån Olivia och jag tänkte att istället för att svara på allt kort i ett inlägg så går jag in lite mer på djupet på alla och svarar med grundligt, denna vecka som kommer kommer innehålla mycket av dessa inlägg så det blir lite av en "åsiktsvecka" så ställ gärna fler påståenden!
 Kom ihåg att det här är mina åsikter och det är jag som tycker såhär, ni behöver inte ha samma åsikt och det betyder inte att någons är rätt eller fel.

Evelinn, vad tycker du om .. att ha en unghäst som första häst?
 

Mycket bra fråga, det kan man ju spekulera i. Många föräldrar vet jag köper unga hästar till sina barn för att dom ska "växa i dom" men är det verkligen så smart?
Nu kan man ju dra det här lite längre och hur ligger fallet till, är det ens första häst och man är helt okunnig? eller har man kanske ridit flera år på ridskola, varit skötare åt andras hästar och kanske till och med tävlat men detta är en första riktiga egna häst? och är det en unghäst typ 6-7 år eller en 3 åring? Vi utgår från det första alternativet och att den är runt 4.
 
Jag tycker att man inte ska skaffa en unghäst som sin allra första egna häst. 
Unghästar kräver mycket, då vill jag betona mycket, tid. Mycket tålamod, uppmärksamhet och man måste vara bestämd. Sätta tydliga gränser. Detta kanske man inte är så medveten om man är okunnig? Vill säga att man inte har någon som kan hjälpa en eller lära en. Det kan bli väldigt tokigt och kanske rent utav farligt?om man inte ridit alls länge och inte så duktig, hur ska man kunna lära en unghäst nåt och man inte kan något själv? Du kan ju inte vara lärare i spanska om allt du kan säga är hola (som betyder hej). Förstår ni? Nej jag tycker det är dumt att köpa sig en unghäst som sin första häst om man inte är kunnig.
 
Vad tycker ni om saken?
 
Rb har varit (och är) väldigt busig av sig, det är nog inget jag skulle klarat av i början av min karriär..
 
 

Något som är på tapeten

2014-04-24 @ 16:55:00 / Åsikter
.. Är ju skandalen som Epona TV avslöjades hos den erkända dressyrryttaren Andreas Helgstrand. Inget som nån kan ha missat! Något som fått "NH-nördarna" att go bananas kring bett, nosgrimmor, sporrar och liknande. Skämt åsido. Men jag har märkt en trend efter just detta och visst är det hemskt det tror jag alla kan hålla med om.
 
Andreas beskriver den senaste veckan som den värsta i hans liv och det kan jag sannerligen förstå.
Han har blivit av med ett flertal sponsorkontrakt, verkligen fått en mängd negativ publicitet på sociala medier och fått stå ut mycket hat och skriverier. Ska han skylla sig själv? jag vet faktiskt inte.Det är tal om att Andreas tänker sälja hästen som visas upp med öppen mun, blåtunga och sporrsår.
Vi vet ju att media har en stor tendens till att förvränga bilder, det sägs nu att den blå tungan blivit redigerad? och att veterinär varit ute som bara hittat lite spänningar i underkäken och inga sporrmärken alls.. Hmm? 
 
Vet inte vad jag ska tro om det hela, det känns som en riktigt tragedi som drar ner hela synen på dressyr i smutsen.. Vad tycker ni?
 
 
 
 

Att vara en inspirationskälla

2014-04-20 @ 10:26:05 / Åsikter
Härm eller inspiration? Jag skrev ju ett inlägg här om dagen om Nh och fick en del starka reaktioner, som jag såklart var ute efter, och jag vill bara tillägga att det inte var riktad mot någon speciell person så ingen behöver känna sig träffad. Iallafall, jag skrev om det ämnet för att det är ganska aktuellt nu och det cirkulerar på alla bloggar. Så härmar jag någon om jag väljer att säga min ǻskikt om det? Nej. 
Fick en ganska dryg kommentar om att jag aldrig kom med nåt eget (say what?) allt jag skriver är egna tankar, egna funderingar det är inte så att jag går in och kopierar nåns inlägg rakt av utan att nämna källa för det är inte okej, men att läsa bloggar och hitta inspiration till att spinna vidare, eller säga emot tycker jag är helt okej!

Jag känner mig hedrad och stolt när jag läser kommentarer om att folk finner inspiration i mina inlägg. Det känns jätte kul och gör att jag vill fortsätta! Ni får gärna hitta det hos mig, jag kommer aldrig anklaga för härm, men det får aldrig gå till den nivån när man kopierar. Utan att hitta inspo och skriva med egna ord tycker jag är helt okej!
 
Vad tycker ni?
 

Aldrig förstått grejen?

2014-04-19 @ 10:35:00 / Åsikter
Jag har aldrig förstått grejen med ryttare (oftast hoppryttare) som stoppar in toffsen under hjälmen? Jag tycker det ser jätte konstigt ut om man är tjej och inte har något hår som hänger ner, en sak om det är kortklippt men varför stoppar vissa in toffsen? den stör väl inte direkt?
 
Tog en bild som exempel på Lisen bratt fredricsson då jag såg på ryttareliten att hon gjorde så men har sett väldigt många på olika nivåer gjort likadant. 
 
Är det något som är inne eller för isåfall är jag helt ute haha ;) Jag tycker iallafall det är snyggast med toffsen utsläppt så man ser ut som en tjej om man är en! Vad tycker ni?
 
Vi dressyrryttare är ju duktiga på frisyrer, men jag har aldrig sett nån gömma sin utan de flesta dekorerar dom fint, tycker hoppryttarna har lite att lära sig från våra frissor!
 

Evelinn dissar

2014-04-17 @ 20:19:00 / Åsikter
Jag är en tjej med starka åsikter och jag gillar att röra om lite i grytan så att säga, få det att sticka lite i ögonen på folk så här tänkte jag dela med mig sånt jag stör mig på inom ridsporten, läs det med en nypa salt, antingen får ni hata mig eller hålla med mig haha ;) 
  • Rutiga ridbyxor! måste jag ens säga något... fulaste jag vet
  • Ni som inte klipper hovskägget på era hästar, ser verkligen inte bra ut
  • För korta stövlar, snälla.. hur svårt ska det vara att ha stövlar i rätt längd?
  • Rida runt i repgrimma, har ju redan tagit upp NH diskusionen tidigare, ser faktiskt inget mer naturligare med att rida runt i en repgrimma.
  • Ryttare som skyller på domaren när dom inte får de procenten de önskat på tävling.. Om du inte litar på domarens omdöme så åk inte och tävla då, det är ingen annan än ditt eget fel.
  • 12 åringar som tror sig veta allt och om man inte gör som dom så gör man helt fel ;)
  • Kallblod eller travare på dressyrtävlingar, förlåt mig men dom är inte avlade för de och har inte rätt exteriör för arbetet, utan dom passar bättre till andra ändamål..
Det är fritt fram att komma med egna synpunkter så varsågoda.
 

NH hysteri

2014-04-17 @ 18:36:00 / Åsikter
Ett ord som verkligen ligger i hetluften är NH, jag tror inte nån av er har missat innebörden av det, Natural Horsemanship ja precis som det låter naturlig hästhantering. Men vad är egentligen naturlig hästhantering? Vissa påstår att det är att, ursäkta uttrycket, springa runt och leka på marken med hästar lösa eller i repgrimmor, rida med en såkallad halsring och ha så "naturlig" utrustning som det bara går. 
Men vad är som är så naturligt med det? Naturligt för en häst är väl ändå att gå i en stor flock, på öppna landskap där dom kan springa fritt utan någon som helst inblandning av den mänskliga rasen. eller?
 
Läser överallt på bloggar folk som klankar ner på oss som rider "vanligt" speciellt oss som rider dressyr. Bara för att man använder ett bett i munnen, en sadel, kanske sporrar så plågar man väl inte sin häst som många tror. Absolut ska man använda hjälpmedlena korrekt och inte på ett elakt sätt mot hästen det tror jag alla håller med om men vissa gör kanske inte det men för det ska man inte dra alla dressyrryttare över samma kant.
 
Min häst ser ju inte ut att lida för att han har mig på ryggen, med sporrar, med bett i munnen och nosgrimma. Dom som känner han vet att han är en häst som säger ifrån om han inte gillar nåt. Då hade jag legat på backen för läänge sen!
 
Förlåt men jag blir så himla trött på 12 åringar som sitter och skriver hur man ska rida sin häst, tog tillochmed bort flera av dom på facebook och döljde deras inlägg i olika grupper för det är så himla ointressant att läsa. Tycker inte nån ska bedöma hur vida nån tar hand om sin häst rätt eller fel utan det är varje hästägares egna beslut, vill man hålla på med NH så visst fine gör det, men klanka inte ner på mig för att jag rider dressyr.
 
Tack för mig!
Välkomna med egna synpunkter, jag tänker iallafall inte säga åt er om jag tycker ni har rätt eller fel haha ;)

Hur det är att skiljas ifrån sin bästavän

2013-10-08 @ 16:00:00 / Bildinlägg
Förtvivlan. Tomhet. Sorg. Smärta.

Det var jag som skrev Acrobats annons, där satt jag en kväll med tårarna rinnandes ner för kinderna och försökte kunna få ihop en vettig text som skulle förklara min fina ponny. Det kändes så fel. Vi hade ju pratat om att sälja han och jag visste att det var dags att gå vidare. Men att sitta där i skrivande stund och försöka förklara i ord alla dessa år vi haft tillsammans, det tog emot. Just då kändes det så långt borta, men när folk börjar ringa och mejla att dom var intresserade av MIN ponny, då var det verkligen på riktigt.

Samtidigt som man blir glad och får det bekräftat att det fanns ett intresse av min ponny, att allt jobb jag lagt ner på honom var efterfrågat och att folk såg vilken fin ponny jag hade tagit fram. Så ville man ändå bara säga, nej denna fantastiska häst är inte tillsalu längre. 



Jag tror vi hade tre som provred innan vi hittade rätt familj. Självklart är jag mycket glad över att han hamna där men just då i den stunden så är inte glädje en känsla som kommer på fråga.

Dom bestämde sig för Acrobat efter att ha träffat honom en gång så vi tog honom till ATG för veterinär bes. och såklart gick han igenom alla punkter utan anmärkning. Även två känslor som dyker upp där, glädje för att jag har en häst som är hälsosam och frisk, sorg för att det närmar sig avsked.


Jag minns våra två sista ridpass, den ena var nån dag innan han skulle åka och min kära vän Sophie kom hem till mig och följde med mig ut i naturen och fotograferade oss, minns hur nöjd jag var med det passet och hur nöjd jag var över bilderna. Det var glädjetårar.


 
Jag minns även den allra sista ridturen, det var den 30 Mars 2011 samma dag som han åkte, jag gick upp tidigt och tog på han sadel och träns och skrittade ut en lååång sväng. Bara lunkade på i en skön takt och hela tiden så störtgrät jag. Folk som såg oss måste trott jag var nåt pshyk-fall som satt där och bara grät och grät. Men i den stunden tänkte jag inte på sånt, det man tänker då är hur man börjar räkna allt som sista gången. Ni vet så som sista gången man borstar hästen, sista gången man ser den i sitt favoritschabrak, sista gången man ger den en morot ur handen, sista gången man hör den gnägga. Men det enda jag kunde tänka på var att det här var sista gången jag kunde kalla han för min.

En av dom sista bilderna som togs på oss, också en av mina favoriter♥
 
Ja dagen var sannerligen här och jag minns hur jag packade ihop hans sista grejer, hur vi satt och fikade runt matbordet och när vi båda skrev på kontraktet. Men det jag minns allra mest och allra värst är hur jag bryter ihop av tårar när jag ser min bästa vän åka iväg i en trailer, bort bort från mig. Nu var han inte min längre och han skulle aldrig bli min igen. Den jag levt för var borta.


Vår tid, allt vi gått igenom, alla våra minnen var nu ett minne blott. Det fanns inget mer Evelinn Åkerman och Anells Acrobat. Det skulle aldrig mer finnas. Allt var över och han numera tillhörde han någon annan, nu är hans uppgift att vara världens bästa vän till en annan tjej istället.
Jag kunde aldrig fått en bättre häst och jag kan ärligt säga att jag aldrig tvivlat på den här ponnyn.
Kan inte mer än tacka för den underbara tid vi fick tillsammans och det här är en häst jag aldrig kommer glömma, Anells Acrobat kommer alltid finnas i mitt hjärta